Sitter här på skolan och skriver på idrottsrapporten, eller inte nu eftersom jag skriver här, men jag ska skriva på idrottsrapporten :P Bestämde nyss att ja ska på gymmet idag också, måste fara oftare å va där längre så det händer nått!  Har blivit riktigt slö nu...

Kanske inte blir Hemavan till helgen ändå :D Då blir det kaske trean iställe, mosterns kalas, pepparkakshus, julklappas inslagning å julmusik...mysigt!! Å sen på söndagen blir det skyltsöndag och första advent :P ännu mysigare!!

Fick veta igår att vi är ledig på måndag, det kommer bli gansk så nice måste jag säga :) Ska sova länge, slöa å sen blir det nog lse för första träningen innomhus med BIF, äntligen!!

Blir så less på vissa saker och personer. Känns som om så mycket som man gör bara passrerar alla helt obemärkt. Vad är meningen med att fortsätta försöka om man inte kommer någon vart? Svaret är att det inte finns nån mening, men varför gör man det då om och om igen?? Hur kommer det sig att vissa personer kan ha så stor inverkan fastän dom egentligen inte alls är värd det?

Blir så irriterad på alla dessa saker som fäster sig i hjärnan och aldrig vill försvinna. Varför kan man inte bara plocka bort det man inte vill ha där inne å bara leva ett glatt liv med soliga dagar året om? Och personer som inte kan säga vad de tycker och tänker runt en fråga gör heller inte saken mycke bättre. Hur kommer det sig att vissa inte förstår att om man säger a, om någonting viktigt, också borde säga b. Lämnar man det till den andra att  försöka lista ut själv så kommer det aldrig något bra ur det, och det blir oftast fel. Varför inte bara stå på sig å få det sagt!! Är det så viktigt att man bestämmer sig för att säga a så borde det väll vara ännu viktigare att säga b??

Vill bara veta, kan du svara??...

Tränade i ungefär tre timmar idag, så endorfinnivån är ganska hög känner jag :D Först va det trippelboll, iofs va det en ganska slö första halvtimme, men man rörde ju på sig. När det slutade, kl 18.00, drog ja å Thomas på gymme för å pumpa lite :P Va där i en timme, träna lite allt möjligt, snacka me rickard å fjanta på...det va ganska kul faktiskt :)



Imorn blir det tester på morron, fysik :( å sen gymmet igen:). Måste ju träna ordentligt nu så man vågar visa sig i bikini :P om det blir nått såklart, men bättre å va förberedd ;).

Måste bara få meddela att det där puzzlet ja börja bygga på lördagen, det va färdigt på söndag ;P

Vars är snön????

Sitter å lyssnar på mnk. Det må vara en repris av ett program ja redan hört, men det är nästan lika roligt ändå :D Har uppvaktat käre far nu på morgonen med kort å skraplotter, tyvärr ingen vinst :( men det är ju tanken som räknas ;)

Va på gymmet med Thomas igår. Självklart skule han ju skina med att han är så mycke starkare än jag, men det gör inget för det är ju så det är :P Ska nog dit imorrn igen, själv eller med sällskap vet jag inte, men den som lever får se. Träffade Helena där så vi ska väll fara tillsammans nån gång :)

Har saker å göra typ varje helg fram till jul...
nästa helg - fest
helgen v.47 - fira mosters födelsedag
helgen v.48 - syster?? skyltsöndag
helgen v.49 - fest
helgen v.50 - fest??

När ska ja då hinna fara å köpa julklappar??

Det är så skönt å bara ligga i sängen en stund på morgonen. Inte för länge, men en lagom stund :) Man kan som ligga ock fundera ut va man ska göra, va man inte ska göra och vad man kanske ska göra ;)

Efter att ha dragit mig upp ur sängen for jag till Storuman med mor å far för å handla. Vi gjorde järnaffärn, ICA och pappa tog BA:s. Ja vet inte riktigt varför jag följde, men det kändes roligare än å sitta hemma å stirra på en vägg. Efter lunch vart jag sugen på å göra nått, så ja drog fram ett puzzel :D Men efter ca en timme med det vart ja så less, för att ja inte hitta bitarna jag behövde, att jag gav upp å satt mig här iställe.

Efter middan blir det då gymmet å sen kanske film. Hoppas det för annars sitter jag väll framför den där väggen tillslut...

Varför gör du såhär? Är det verkligen så svårt att svara på den, eller de andra frågorna?? Om du bara visste, visste vad som hänt å vad du kan göra....

Jag vill så gärna va nykär igen! Känslan man får, ja den går inte att beskriva med ord...
Det är sånna gånger man verkligen vill bo i ett lite större samhälle, eller i alla fall lite mer välbefolkat. Det känns som om killarna här bara är upptagna, inte värda eller ex. suck....

Får väll hålla mig sisådär ett år tills man har flyttat, fast då är det väll jag som inte duger :(

"you're just a boy..."

Alla har vi våra problem, stora som små. Men ibland får man känslan att vissa har mer eller mindre än andra, är det rättvist? Eller är det kanske så att om man har många problem som ung, har man färre som vuxen? Men varför växer då inte de misshandlade, våldtagna, svältande och arbetande barnen i andra länder upp till de lyckligaste och mest problemfria?

Varför är det då så att vissa har mindre problem än andra? Och varför kommer det sig att folk lägger sina problem även hos andra?
Jag vet själv att jag har gjort detta och det är jag ledsen för, men samtidigt kan det vara så att man behöver stödet. Har man då rätt att sprida sitt problem vidare till någon annan?

Men värst av allt måste den vara, som orsakar ett problem hos någon annan, och sedan inte kan göra rätt för sig igen. Jag menar det är väll inte så att man har ett föråd av hjälp som man inte vill använda upp?

Många frågor men inga svar är vad jag har. Känner själv som om jag är en av dem som straffats med mer problem än andra, men det gör vi väll alla nån gång....

JA! Imorse när ja vakna va det äntligen ett vitt täcke av snö på grusvägen. Hade nästan förlorat allt hopp på snö den här veckan, men det kom :) Nu är det bara att hoppas på ännu mer till veckan...



Would you hold me if I'm emty,
would you care if I was lost?
Would you love me if I'm guilty,
no matter what it cost?

Welcome to my freakshow...

Man har ett senario, "tänk om bla bla bla..."
Länge och ofta funderar man på vad man skulle göra om det en dag hände. "Kanske skulle jag..."
Tiden går, och eftersom senariot inte inträffar tänker man allt mindre på saken och man kommer heller aldrig fram till vad man skulle göra om det hänt.

Sen en kall oktoberkväll inträffar senariot. Jag har ju inte kommit fram till vad jag skulle göra om det händer tänker man, och nu händer det?! Tankarna flyger som en myggsvärm inne i huvudet, och att hitta svaret på frågan känns som om att hitta en nål i en höstack. Reaktionen blir en blandning av glädje, ilska, ånger och förundring, och för att göra allt värre rinner alkohol i blodet på alla de inblandade. Illamående, rädsla, förvirring och blyghet förstör alla chanser till en rimlig diskussion, och när det är dags för hemfärd står man där som ett frågetecken. Man sätter sig i bilen och undrar om det var ett skämt eller om det var sant, var det bara så att någon ville jävlas eller var det seriöst?

Hemma tar man en dusch för att slapna av och tänka på annat, men hur ska jag kunna göra det? senariot har ju inträffat!...
Man lägger sig i sängen, med surret från myggsvärmen av frågor fortfarande fast i tankarna. Innan man släcker lampan tänker man att hade det varit seriöst hade nån hört av sig. I samma ögonblick som man då släcker lampan lyser istället mobilen upp. Blodet rusar och man vet inte om man vågar kolla mobilen. Tänk om det är från någon inblandad, eller om det inte är det?! Vad vill man helst? Långsamt sträcker man sig efter mobilen. Displayen har hunnit slockna igen, man trycker på en knapp och det är...






















Ja, hur ska det sluta?