Alltså jag är så förvirrad, ledsen, arg och förtvivlad att ja inte vet va ja ska skriva. Bakslag efter bakslag känns det som, allt är bara riktigt fucked up. Sen så fort bra saker händer, eller att man tänker på annat...ja då blir man påmind och stämningen sjunker från topp till botten innan man hinner blinka. Känslorna å tankarna blir som en ask choklad, man vet aldrig riktigt va man kan vänta sig. Mår inte alls bra av det här men måste väll kämpa igenom allt, hoppas dom sjuka blir friska, att jag får mig ltie vett i skallen och att ja ser saker så som dom borde ses. Jag är ingen ängel och ingen kan vara perfekt, men kan man inte i alla fall få va nöjd över sig själv?



Att allt kan ändras på timmar, minuter eller sekunder...En kvart, fyra timmar eller två sekunder. Ett samtal, en mening eller så lite som tre bokstäver. Man kan vinna en del eller förlora lika mycket. Måste ta vara på vinsterna för förlusterna kan nog rätt som det är ta kål på en...

Dusch å sängen, ha det!