Åh, ibland vill man som bara lägga sig under en sten och dö ungefär!
Det är inte så att jag är bakis eller så, nu mår jag väll som en vanlig nykter söndag ungefär, utan det är annat. Hur man tänker, om man tänker och vad man egentligen tänker med? Varför ska man göra vissa saker, å varför hindrar man sig från att göra andra? Blir så sur när jag känner att jag gör saker för att andra ska bli nöjda, men ja kan helt enkelt bara inte låta bli! Å ännu värre är det ju nästan då man skiter i att göra något som man vill, bara för att andra ska bli nöjda. Blir så störd på allt, men mest mig själv som av någon konstig jävla anledning bryr mig så hårt om vad andra tycker.



Vars kommer detta tryck om att "tillfredställa" andra ifrån egentligen? Man ska väll inte måsta tvinga sig själv att göra eller inte göra olika saker för att ens vänner och familj ska tycka om en? Vill man egentligen inte att folk ska vilja ha en för den man är, och inte den man är för andras skull? Jag vet att vi alla påverkas av det, å man kan ju undra om det går att komma undan egentligen? Ja det är en bra fråga, får nog suga på den karamellen en stund...

Sen en sak till, se folk för deras goda sidor och inte deras negativa sidor eller deras ålder. Känns bara som att det är fler än bara jag som kanske måste lära sig det...