Alla har vi våra problem, stora som små. Men ibland får man känslan att vissa har mer eller mindre än andra, är det rättvist? Eller är det kanske så att om man har många problem som ung, har man färre som vuxen? Men varför växer då inte de misshandlade, våldtagna, svältande och arbetande barnen i andra länder upp till de lyckligaste och mest problemfria?

Varför är det då så att vissa har mindre problem än andra? Och varför kommer det sig att folk lägger sina problem även hos andra?
Jag vet själv att jag har gjort detta och det är jag ledsen för, men samtidigt kan det vara så att man behöver stödet. Har man då rätt att sprida sitt problem vidare till någon annan?

Men värst av allt måste den vara, som orsakar ett problem hos någon annan, och sedan inte kan göra rätt för sig igen. Jag menar det är väll inte så att man har ett föråd av hjälp som man inte vill använda upp?

Många frågor men inga svar är vad jag har. Känner själv som om jag är en av dem som straffats med mer problem än andra, men det gör vi väll alla nån gång....