Ja, nu är det slut. Känns för jävligt men ändå skönt på något konstigt vis...

Var tog tiden då man inte hade några bekymmer vägen? Man hör många som säger att den bästa tiden är nu, men förskolan då? det måste ju vara den ultimata tiden! Inga bekymmer, man va taggad på å gå till skolan, alla lekte med alla och man brydde sig bara om vad som hände just där man själv va. Nu kan minsta lilla grejen bli världens problem och världens problem blir en egens. Självklart händer det ju bra saker nu också, men man kommer nog aldrig igen vara så orörd och lycklig som i förskolan.



Se så glada alla va...