Att vilja nått och att känna nått är två så skilda saker. Har just gjort det troligen dummaste i mitt liv, genom att än en gång, på precis samma sätt, såra världens finaste kille. Visst fanns det känslor, men det var inte nog. Jag vill så gärna, men det känns oftare fel än rätt, så det fanns inte mer att göra. Knns förjävligt kan jag tala om, för jag vill honom inget annat än väl, men ändå gör jag samma sak mot honom igen, och det känns rent utav som att hugga sig själv med en kniv. Fans, jävla helvette...

Vet inte va man ska ta sig till nu, r dessutom ensam hemma så det käns lite vemodigt. Tur att ja i alla fall har kvar Jenny vid min sida, eller det hoppas ja då på i alla fall...annars vet ja så verkligen inte va ja ska ta mig till...

Förlåt...